Under de senaste 100 veckorna har jag varje vecka presenterat en av de många människor jag mött under årens lopp. Detta har jag gjort under rubriken "Människor jag mött längs vägen". Det har ibland varit svårt att välja ut "veckans person" men jag har försökt att presentera både män och kvinnor, barn, vuxna och gamla, människor med starka karaktärsdrag och människor som är förknippade med en berättelse, ibland något lustfyllt och ibland en tragisk berättelse.

Det är naturligtvis väldigt många människor som har hjälpt mig under vistelser i mer eller mindre, för mig, otrygga/osäkra miljöer såsom slumområden, flyktingläger, bosättningar etc. Flera av dem som hjälpt mig som ledsagare, översättare, chaufförer, guider eller på annat sätt skapat möjligheter för mig att ta del av miljöer och människors situation har jag inte kunnat eller velat presentera med respekt för dessa personers säkerhet.

Alla de 100 personer som är presenterade har jag träffat i samband med vistelser utomlands. Detta innebär naturligtvis inte att jag inte träffat många intressanta människor även i Sverige. Det händer ofta att jag träffar människor som gärna delar med sig av sina berättelser, sina erfarenheter och sin syn på saker och ting. Detta gäller inte minst människor med utländsk bakgrund som jag träffar här hemma, i taxin, på ICA, på restaurangen, på badhuset, i kön till bankomaten, på bensinstationen m.fl. platser. Om man bara törs fråga och har viljan att lyssna får man oftast ett fantastiskt gensvar som ger både nya insikter, bredare perspektiv och större kunskap.

I Europa lever uppskattningsvis 10-12 miljoner romer. Antalet är dock osäkert eftersom många romer undviker att registrera sin etnicitet av fruktan för förföljelse och utvisning.

Många romer flyr från sina hemländer i Östeuropa på grund av dåliga levnadsförhållanden, förföljelse och kränkningar och söker asyl i Västeuropeiska länder i hopp om en tryggare och bättre situation. Många romer från bl.a. Kosovo söker varje år asyl i Västeuropa, inte minst i Sverige. De allra flesta nekas asyl och tvångsutvisas till Kosovo där de går en hård framtid till mötes i ett land som fortfarande lider av sviterna efter det krig som kulminerade 1999. Stora delar av Kosovos drygt 2 miljoner invånare lever i misär och djup fattigdom. Den officiella andelen arbetslösa i Kosovo är ca 50 procent men bland landets många romer är andelen betydligt högre.

I romska bosättningar i kosovanska förorter är det inte ovanligt att invånarna letar mat i soptunnor, eldar papper för att hålla värmen i avsaknad av ved och bor i ruckel där taken rasat in. I dessa bosättningar är det heller inte ovanligt att träffa yngre människor som pratar bättre svenska, norska eller tyska än albanska och serbiska efter lång tids vistelse i Västeuropeiska asylländer innan återförvisning till Kosovo. En av romerna i en bosättning i Pristinas utkant sammanfattar situationen i en enkel men precis beskrivning. ”Människor kommer hit till ingenting, absolut ingenting".

Min utställning "Europas romer" kommer att visas på flera platser i landet under hösten/vintern 2011/2012, först ut är Västerås Stadsbibliotek där utställningen visas under perioden 15/8 - 2/10. Utställningen kommer även att vara en del av det årliga kulturevenemanget "Västerås Kulturnatt" som äger rum den 17 september

Den 18-21 augusti arrangerar Uppsala fotografiska sällskap den första upplagan av Uppsala fotofestival, med utställningar, workshops och föreläsningar. Uppsala fotofestival är den första fotofestivalen på nationell nivå i Sverige. Utställningar visas på kaféer, skolor, museer, gallerier, bibliotek samt allmänna platser som torg, gator och parker. Workshops och föreläsningar hålls på ett flertal platser runt om i staden. Jag kommer under festivaldagarna att visa utställningen "En annan verklighet" som skildrar miljöer och människors situation i Kibera, ett av världens största slumområden i Kenyas huvudstad Nairobi. Utställningen kommer att visas på Uppsala Konsert & Kongress.

Jag kommer under sommaren att färdas i Polen, Litauen, Lettland och Estland bl.a. i syfte att ta del av miljöer och livet på den baltiska landsbygden utmed gränsen mot Vitryssland och Ryssland. Som alltid är min förhoppning att få ta del av människors vardag i "deras verklighet". Jag har tidigare gjort besökt och dokumenterat livet på den Litauiska och Vitryska landsbygden och vet att det stora flertalet av dessa människor lever under mycket knappa omständigheter och till stor del är helt beroende av det dom själva lyckas producera med metoder och redskap som vi i västvärlden för många decennier sedan slutat använda. Bilder och texter från tidigare besök i Litauen och Vitryssland återfinns i bildreportagen "Grisslakten i Vérabki", "Evdokia och väninnorna", "Valentina och Vladimir" samt "Antosia i Kapiniskes".

Tack vare George Ngugi som var talesman för de IDP:s som tvingats fly för sina liv från slumområdet Mathare i Nairobi efter det senaste presidentvalet i Kenya, tack vare lille Enzo som jag träffade i världens näst största slumområde Kibera en vecka efter att han fötts och vars HIV-positiva mamma gick bort i samband med förlossningen, tack vare 77-åriga Antosia som levt hela sitt liv i det lilla huset på kullen i en enskilt belägen by på den litauiska landsbygden 6 km från den vitryska gränsen, tack vare Valentina och Vladimir på den lilla gården i byn Anoshki långt ute på den Vitryska landsbygden, tack vare geniet Latif som valt att leva ett liv utanför det Irakiska samhället i Ankawa, tack vare springpojken Maher och daglönarna Mahran, Osama och Kanaan som utefter huvudvägen mellan Irakiska Erbil och Mosul väntar på att någon ska ge dem ett jobb för dagen, tack vare de gamla motståndsmännen Yalda och Habib i norra Kurdistan, tack vare Khaled, Ahmad och de andra i de palestinska flyktinglägren Neirab och Ein el-Tal i Syrien, tack vare Zarko i det romska flyktinglägret Osterode i den serbkontrollerade delen av Mitrovica och tack vare Perparim och de andra nödställda i den romska bosättningen Fushë Kosovë utanför Pristina i Kosovo, tack vare 21-årige Saed i Hebron på det av Israel ockuperade Västbanken, tack vare Grace, Helen, Fatuma och de andra prostituerade som sniffar lim och misshandlas i centrala Nairobi och tack vare många, många fler utsatta människor jag haft förmånen att träffa och vars situation jag har fått ta del av har jag tilldelats Västmanlands läns landstings kulturstipendium 2011.

Jag är naturligtvis både stolt och glad över utmärkelsen men framför allt är jag tacksam över att dessa människors situation uppmärksammas. I de allra flesta fall brukar dessa människors önskan och budskap vara - "visa andra delar av världen hur vi har det!" Jag hoppas och tror att detta stipendium kan bidra till att uppfylla denna önskan och nå ut med dessa människors historia i än större utsträckning. Fotosidan.se har uppmärksammat detta i artikeln "Dokumentärbilder får kulturstipendium".

Precis som vid allt utövande av hantverk gäller det att välja och förmå använda verktyg och arbetssätt beroende på vad som ska utföras/uppnås. Detta gäller naturligtvis även vid gatufotografering. I två tidigare inlägg på temat "Street Photography" har jag reflekterat kring tillvägagångssätt när det gäller att fånga människors blickar under icke arrangerade förhållanden (se "Ögonblick I")samt bildskapande utgående från en förutbestämd och för den färdiga bilden intressant detalj i stadsmiljön (se "Ögonblick II"). Vid båda dessa former av fotografering är tillfället/timingen A och O. Vid dessa tillfällen är målet glasklart, vad som ska uppnås är förutbestämt, fånga blicken och/eller fånga det där exakta tillfället när det du hoppas ska hända händer. Vad avser val av verktyg för denna typ av fotografering är det möjligt att förhålla sig på två olika sätt beroende på om du som fotograf vill skapa bästa möjliga förutsättningar att på enklaste/snabbaste/säkraste sätt nå önskat resultat eller om du som fotograf vill nå önskat resultat med ett specifikt verktyg. Att låta verktygen utgöra begränsningar appellerar till högre grad av kreativitet och/eller förmåga att nyttja detta enda verktyg. Det man som fotograf har att ta ställning till vid detta val av verktyg är om man vill använda systemkamera eller kompaktkamera, autofokus eller manuell fokus, zoom-optik eller fast brännvidd, kort eller långt skärpedjup, automatiskt eller fast ISO-tal etc. Den största utmaningen vid denna typ av fotografering torde vara att använda en kompaktkamera med manuell fokus, fast brännvidd, kort skärpedjup och ett fast lågt ISO-tal. Att med denna utformning av verktyget lyckas fånga blicken och/eller fånga det där exakta tillfället du väntat på innebär att du i de flesta fall måste ta bilden innan tillfället du väntar på inträffar, du måste "trycka av" innan "det händer" för att bilden ska tas när "det händer"! Detta eftersom denna typ av verktyg rent tekniskt inte är tillräckligt snabbt. Vill man som fotograf ha största möjliga utmaning vid denna typ av fotografering så är detta verktyg med dessa inställningar en idealisk förutsättning. Att i dessa lägen arbeta med systemkamera, ljusstark optik, autofokus, automatisk inställning av ISO-tal beroende av slutartid etc. gör det möjligt att som fotograf lägga energin på motivet och tillfället, vilket i sig vid denna typ av fotografering/motiv ofta är en fullt tillräcklig utmaning.

En ytterligare disciplin inom genren gatufotografi är att "skjuta från höften". Till skillnad från tidigare beskrivna discipliner fotograferar man i detta fall utan att titta i kamerans sökare och oftast utan att motivet är medveten om att bilden tas. Denna typ av diskret fotografering är en utmaning som ställer särskilda krav på både val av verktyg och arbetssätt. Eftersom denna typ av fotografering går ut på att komma nära motivet och ta bilden diskret måste man arbeta med en liten kamera och inte titta i kamerans sökare. För att inte behöva titta i sökaren måste man använda manuell fokus och förfokusera. För att öka möjligheterna att lyckas få motivet i fokus måste man fotografera inom s.k. hyperfokalavstånd, te.x. kanske man vill att allt som finns inom området 1,5 meter från kameran till 5 meter från kameran hamnar i fokus. Hyperfokalavståndet är beroende av optikens brännvidd, vald bländaröppning, kamerans sensorstorlek och valt fokusavstånd. För att öka möjligheterna att lyckas vid denna typ av fotografering behövs alltså en liten tyst kamera med stor sensor, en normal eller vidvinklig optik, ett ganska långt skärpedjup och en smula tur. En svårighet vid denna typ av fotografering är att det ofta blir ett underifrån-perspektiv med stora kontrastskillnader som gör det svårt att exponera rätt, det blir inte sällan mörka motiv mot en ljus himmel.

Några "höftskott" tagna i centrala Stockholm en blåsig dag i slutet av maj 2011 återfinns i bildkategorin "Ögonblick III".

Det finns flera dicipliner inom den genre som kallas Street Photography eller gatufotografering. En sådan disciplin beskrev jag för en tid sedan under rubriken "Ett ögonblick - tiden är knapp" i bildkategorin "Ögonblick". Då beskrevs hur det kan vara att med kamerans hjälp försöka fånga blickar. Konklusionen var att allt handlar om tid - rätt tid och att allt måste ske under en väldigt kort tid. "Jakten" på blickar handlar till stor del om att ha mod nog att följa motivet genom kamerans sökare tillräckligt länge för att skapa bästa möjliga bildkomposition för att sen ta bilden i just det ögonblick motivets blick riktas mot dig.

En annan disciplin inom Street Photography är att utgå från en förutbestämd och för den färdiga bilden intressant detalj i stadsmiljön. Det kan vara en skriven text på en skylt, en reklambild på en husfasad eller någon annan detalj som tillför bilden symbolik, förstärker budskap, utgör ett humoristiskt inslag eller liknande. "Tricket" är sedan att lyckas fånga det ögonblick då en människa (eller flera) kommer in i bildkompositionen och tillsammans med den aktuella/utvalda detaljen utgör det önskvärda motivet. Detta är inte helt enkelt, särskilt inte om man söker en människa med speciella yttre karaktärsdrag, men om det lyckas kan det ofta bli riktigt bra bilder.

I idrottens värld hör man ofta att en väl förberedd utövare ofta har lite tur. På samma sätt är det när det gäller att fotografera människor vid gatufotografering. För det första ökar naturligtvis möjligheterna att du kan ta del av att "någonting" händer om du medvetet söker dig till platser där sannolikheten för det är stor. Att hitta ögonblick av intresse inom ramen för gatufotografin innebär ofta att de bästa förutsättningarna finns/uppstår i täta folksamlingar, på trånga gågator, shoppingstråk och liknande. Sannolikheten att kunna ta en bild av te.x. Statsministern är naturligtvis större utanför Riksdagshuset i Stockholm än på många andra platser i landet/huvudstaden och sannolikheten att få se kära möten och återseenden är kanske störst runt torg, utanför varuhusentréer etc. I populära turiststråk finns goda möjligheter att hitta visuellt intressanta beteenden bland stressade turister.

Oavsett vad man avser fotografera vid gatufotografering är resultatet i stor utsträckning beroende av att du som fotograf är beredd när det händer och att du håller dig till din plan och törs ta bilden vid det rätta tillfället. Det kan tyckas enkelt att bara ta sig till folkvimlet och fotografera och det kanske det är, men om du i förväg bestämmer dig för vilken/vilka typer av motiv eller vilket tema du för dagen ska försöka fånga så blir det genast mycket snävare, svårare och genast mycket roligare.

I bildkategorin "Ögonblick II" återfinns ett antal bilder tagna vid gatufotografering längs Drottninggatan i Stockholm en solig vårdag i slutet av april 2011.

Åter hemma efter ytterligare en intressant vistelse i Kenya. Denna resa gick primärt i djurens, naturens och kulturens tecken med besök i ett antal nationalparker och reservat samt några dagars vistelse i "min" maasaiby igen, dock kunde jag inte låta bli att ta del av "medaljens baksida" även denna gång. För den intresserade finns nu tre skildringar från denna resa på webbplatsen. I reportaget "De laglösa i Nairobi" skildras situationen för Helen 24 år, Fatuma som säger att hon är 20 år men antagligen är flera år yngre och 21-åriga Grace som är gravid, inhalerar lösningsmedelsbaserat lim, tigger och säljer sex för 10 kr. I reportaget "Business i Kibera" skildras hur kriminella gäng kontrollerar vägar och där mutor måste betalas för passage, handeln med vapen och ammunition samt hur Richard gått över till att tillverka likkistor istället för möbler. Allt detta i Nairobis största slumområde Kibera. I reportaget "Yoghurtförsäljarna i Gil Gil" skildras hur 18-åriga Zakayo och de andra unga männen och kvinnorna säljer Yoghurt och sex vid den gamla vägtullstationen vid Gil Gil utmed huvudvägen mellan Nakuru och Naivasha.

Jag har vid ett flertal tillfällen vistats i området Osinoni på gränsen till Maasai mara norr om Serengeti. Även under denna vistelse i landet besökte jag "min" maasaiby. Besöket innebar naturligtvis många kära återseenden och även möjlighet att ytterligare fördjupa mig inom den kenyanska maasaikulturen. Bilder och texter från denna vistelse kommer senare att presenteras inom ramen för det fleråriga projektet "Kenyansk maasaikultur".

All fotografering handlar i någon mening om att fånga ögonblick och en utmaning utgörs av att, under icke-arrangerade förhållanden, försöka fånga ögonblick besående av blickar.

Hur svårt kan det vara att fånga blickar från okända människor i rörelse i ett folkvimmel? Det här är förutsättningarna; Människan du vill fotografera är för dig okänd och du vet inte hur hon kommer att reagera på det du har för avsikt att göra, motivet är i rörelse, blicken är just ett ögonblick, allting sker några få meter framför dig och tiden är mycket, mycket knapp.

Allt handlar om tid - rätt tid. Det gäller att lyfta kameran och sätta den till ögat i rätt tid, inte för sent för då är tillfället borta och inte för tidigt för då "röjer" du dina avsikter och tillfället uppstår aldrig. Det gäller att ha mod nog att följa motivet genom kamerans sökare tillräckligt länge för att skapa bästa möjliga bildkomposition samtidigt som du hela tiden måste vara beredd om det du väntar på plötsligt inträffar. Det gäller att ta bilden i just det ögonblick motivets blick riktas mot dig. Tillfället varar kanske mindre än en sekund och kameran behöver en del av den sekunden för att göra exponeringen, resterande del av sekunden är den tid du som fotograf får till förfogande för att fatta beslutet och "trycka av". Slutligen gäller det att på något, i regel icke-verbalt, sätt kommunicera ett "tack" blandat med någon form av ett "förlåt" med den för dig okända människan du just överaskat med att fotografera och som du inte vet hur hon har reagerat på det som just inträffat - det gäller att få till en tyst accept. Tiden som löper från det att du bestämmer vilken motivs blick du ska försöka fånga till att du tagit bilden och fått människans accept är i sig ett ögonblick som kanske bara varar i några få sekunder.

Tillvägagångssättet och målet är alltid det samma i icke-arrangerade situationer oavsett om det handlar om att fånga ögonblick i ett palestinskt flyktingläger i Syrien, i ett romskt flyktingläger i Kosovo, i slumområden i  Afrika eller Kina eller om det handlar om att fånga ögonblick en kall vinterdag i snögloppet på Drottninggatan i Stockholm. Det handlar om att kunna lämna ögonblicket med både bilden och hedern i behåll.

Jag har vid ett flertal tillfällen besökt Kenya och under mars kommer jag att återvända till landet igen. Denna gång kommer jag bl.a. att åter besöka maasaierna i området Osinoni i Maasai mara norr om Serengeti och fortsätta dokumentera deras kultur, främst ceremonier och ritualer i samband med deras högtider. Denna gång kommer jag förhoppningsvis att delta vid ytterligare en köttätningsceremoni. Som alltid kommer jag att bo tillsammans med maasaierna som kommit att bli mina vänner i byn Orpopongi.

Under vistelsen i Kenya kommer jag även att åter besöka det stora slumområdet Kibera i huvudstaden Nairobi. Förutom att återse Antony, Florence, Nafula och de andra som jag tidigare träffat i området ser jag denna gång fram emot att få göra ytterligare något eller några bildreportage i syfte att ytterligare skildra människor och miljöer i detta världens näst största slumområde.

Den 27 januari 1945 befriades Auschwitz, ett av nazisternas största koncentrations- och förintelseläger. Omvärlden fick se vad som hänt under 12 år av nazistiskt styre. 50 år senare högtidlighölls minnet av Förintelsen för första gången i Sverige. Sedan 1999 har den 27 januari varit en nationell minnesdag och från 2005 har FN deklarerat dagen som en internationell minnesdag över Förintelsens offer. Minnesdagen i Västerås arrangeras av Västerås FN-förening, Ekumeniska rådet, Länsstyrelsen i Västmanlands län, Västerås kulturcentrum (Västerås stad), Bio Elektra, Västerås domkyrkoförsamling och Samfundet Sverige Israel. Min vandringsutställning "Auschwitz och Birkenau" visas som en del av arrangemanget på Västerås stadsbibliotek under perioden 24/1 - 20/2. Se ett kort inslag från TV4 Play.

Från mitt besök i, det av Israel, ockuperade Västbanken finns nu ett antal bilder med tillhörande texter upplagda på webbplatsen. I den palestinska delen av Hebrons gamla stadskärna i den södra delen av Västbanken träffade jag 21-åriga Saed som bor där tillsammans med sina föräldrar och 9 syskon i sin farfars gamla bostad. I detta område bodde tidigare ca 600 familjer men nu finns endast ca 250 familjer kvar då de flesta valt att lämna området på grund av det våld och de trakasserier och svårigheter som de utsätts för av judiska bosättare och israelisk militär i området, bildreportaget "Konflikternas Hebron" visar bilder och texter från detta möte. Mellan städerna Bethlehem och Beit Jala gjorde jag ett besök i flyktinglägret Aida och i Beit Jala träffade jag Matrey vars markegendom har konfiskerats av den israeliska staten för att bygga den 10 meter höga muren som skiljer Västbanken från Israel endast 3 meter från Matreys hus, läs mer och se bilder i bildreportaget "I skuggan av muren". En av de största "säkerhetsterminalerna" på Västbanken är Checkpoint 300 även känd som Gilo Checkpoint, Rachel’s Checkpoint och the Bethlehem Checkpoint. Denna Checkpoint upprättades av Israeliska myndigheter i syfte att kontrollera flödet av människor från Västbanken till Jerusalem, bilder och text återfinns i bildreportaget "Checkpoint 300". Mellan år 2000 och 2005 blev mer än 500 invånare dödade och mer än 3000 skadade i väpnade konflikter i staden Nablus där israel bl.a. använde missiler från Apachehelikoptrar och F16-plan. Under tre månader år 2002 utsattes Nablus invånare för dygnet-runt-utegångsförbud under sammanlagt mer än 70 dygn. Några bilder från mitt besök i stadens flyktingläger Balata återfinns i bildreportaget "Balata i Nablus".

Handelns Utredningsinstitut presenterade i början av november sin prognos för julhandeln 2010. Decemberhandeln förväntas uppgå till 64,7 miljarder kronor, vilket motsvarar en ökning på 3,0 procent jämfört med samma månad förra året. Hushållen är rekordoptimistiska vilket innebär att förutsättningarna för att julhandeln ska slå rekord i år igen är mycket goda. Mitt i julhandeln träffar jag dagen innan julafton romen Ion Cantaragin som står i ett gathörn i centrala Västerås och spelar på sitt slitna dragspel, det är -20°C (se ett kort filmklipp här). Han och en vän har varit i Sverige i ca 1 månad i syfte att tjäna pengar på att spela på gator och torg. Han har under sin korta tid bl.a. spelat i Karlstad, Uppsala och nu i Västerås. Han är 27 år och kan inte försörja sig i Rumänien. Igår var det -26°C, igår stog Ion i ett annat gathörn och spelade för stressade julhandlande Västeråsbor. Han säger att han bara kan spela en låt i taget sen måste han värma fingrarna igen. När jag vill ta honom i hand för att tacka honom för pratstunden så vill han att jag tar om hans handled istället för om hans hand, hans fingrar är frusna. Som varje natt den senaste månaden i Sverige tillbringar Ion och vännen även den kommande natten i en bil. Idag är det -20°C, imorgon är det julafton!

Bildreportageåret 2010 börjar och slutar i Mellanöstern.

Under 2010 gjorde jag 4 reportageresor varav tre till Mellanöstern.  I januari var jag i Kurdistan i norra Irak och besökte då bl.a. flera små bergsbyar på gränsen till Turkiet. Möten med människor i två av dessa byar resulterade i reportagen "Habib i Sharanish" och "Yalda i Kani Masi". Utmed huvudvägen mot Mosul och Duhok i Erbils utkant i norra Irak tog jag del av ett antal dagarbetes vardag i väntan på arbete för dagen, detta finns i reportaget "Daglönarna i Erbil". En tidig morgon dokumenterade jag 16-åriga springpojken Mahers hårda arbete på handelsplatsen Allwa i utkanten av Erbil vilket resulterade i reportaget "Springpojken i Allwa". Den kanske mest minnesvärda händelsen vid besöket i Irakiska Kurdistan var mötet med teknikgeniet Latif som efter kuwaitkriget blev totalt förändrad och nu lever utanför samhället i det kristna området Ankawa. Bilder och text från detta möte finns i reportaget "Geniet i Ankawa".

I mars var jag i Syrien och besökte där bl.a. två palestinska flyktingläger. Bilder och texter från dessa besök finns i reportagen "Flyktingarna i Neirab" och "Ahmad i Ein el-Tal". I reportaget "Bakry och vävstolarna" skildras Bakry Kannaneh som arbetat i olika textilfabriker i den syriska staden Aleppo sedan han var 10 år vilket är helt otroligt med tanke på den miljö som råder i dessa fabriker. I Syrien bodde jag även några dygn tillsammans med beduiner i Palmyraöknen vilket resulterade i bildreportaget "Beduinerna i Alsukary" och under hösten visades utställningen Beduinliv på kulturhuset Culturen i Västerås.

I oktober var jag i Kosovo där jag dokumenterade romernas situation i landet. Bl.a. besökte jag det romska flyktinglägret Osterode i den serbkontrollerade delen av staden Mitrovica vilket resulterade i reportaget "Romerna i Mitrovica". Jag besökte även två romska bosättningar i Fuche Kosova och Obiliq i Pristinas utkanter vilket återges i reportaget "Kontraster i Pristina".

Under året har jag haft 4 egna utställningar som visats vid totalt 9 utställningstillfällen därutöver har jag deltagit med bildmaterial i ytterligare två utställningar. Vandringsutställningen Kenyansk maasaikultur visades vid tre olika utställningar och vandringsutställningen Auschwitz och Birkenau visades vid fyra olika utställningar. Bildmaterial från denna utställning kommer även att visas vid ytterligare två platser i samband med att årsdagen av Auschwitz befrielse högtidlighålls 27 januari 2011. Under drygt tre månader visades utställningen "Beduinliv" på kulturhuset Culturen i Västerås och på samma plats visades även utställningen "En annan verklighet" som bestod av svart-vita bilder på canvasväv i storleken 1x1,5 meter. Denna utställning utgjorde även en del i Västerås världskulturfestival samt var en del i Svenska FN-förbundets program under FN-dagen. Som alltid är det Lars Riby på Lindkvist fotolab som har gjort allt arbete i form av bearbetning och utskrift av utställningsbilderna.

Under året har jag hållit några föredrag om mitt fleråriga projekt "Kenyansk maasaikultur" vilket är ett resultat av mina många besök i den kenyanska maasaibyn Orpopongi i Maasai Mara norr om Serengeti.

2010 avslutas och 2011 inleds för min del i Jerusalem och det ockuperade Västbanken dit jag reser för att ta del av miljöer och människors situation i bl.a. Ramallah, Nablus, Hebron och i området kring al-Aqsamoskén i Jerusalem.

Med önskan om en god jul, ett gott nytt år och framförallt med förhoppningar om en lite bättre värld för flera 2011.

Jag kommer under december/januari att resa till Israel och Västbanken. Syftet med denna resa är att få ta del av miljöer och människors vardag i den Palestinska "huvudstaden" Ramallah, Nablus och Hebron på Västbanken samt i Jerusalem och Tel aviv. Min förhoppning är, som vid tidigare besök i Mellanöstern, att även här få möjlighet att komma in i något av de flyktingläger som även finns i Israel för att där få träffa människorna och ta del av deras situation och deras berättelser. Förhoppningen är även att göra ett besök i och runt al-Aqsamoskén, Tempelherreordens forna högkvarter, i Östra Jerusalem. Platsen för denna moské är den tredje heligaste platsen inom islam och därtill en del av det område som kallas Tempelberget vilken är den heligaste platsen inom judendomen. Det var på denna plats den fd. israeliska premiärministern Ariel Sharon gjorde sitt uppmärksammade besök 28 september 2000 och i samband med besöket meddelade att denna plats skulle förbli under israelisk överhöghet för all framtid. Besöket fördömdes av palestinierna som en provokation och ledde till att den forne PLO-ledaren och dåvarande presidenten för den palestinska myndigheten Yassir Arafat utropade "Saba sana intifada" (sju år av intifada) vilket blev inledningen till den andra intifadan (även kallad al-Aqsa-intifadan). Detta palestinskta uppror mot Israels ockupation har hittills krävt många tusen liv på de ockuperade områdena Gazaremsan och Västbanken.

Från mitt besök i Kosovo finns nu ett antal bilder med tillhörande texter upplagda på webbplatsen. Människor och miljöer i de romska blyförgiftade flyktinglägren Cesmin Lug och Osterode i den serbkontrollerade delen av staden Mitrovica återfinns i bildkategorin "Romerna i Mitrovica". Bilder och text från mina besök i de romska bosättningarna i Fuche Kosova och Obiliq i Pristinas utkanter återfinns i bildkategorin "Kontraster i Pristina".

Utställningen "En annan verklighet" som skildrar miljöer och människor i några av världens största slumområden kommer utöver att vara en separat utställning under oktober/november på kulturhuset Culturen i Västerås även att ingå i programmet för FN-förbundets uppmärksammande av FN-dagen. FN-dagen är en temadag som firas den 24 oktober till minne av att FN:s permantenta medlemstater ratificerade FN-stadgan detta datum 1945. Högtidsdagen instiftades för att främja syftena, målsättningarna och resultaten som FN står för internationellt.

Romerna utgör vår kontinents största etniska minoritet. Den senaste tiden har Frankrikes avvisning av romer till Rumänien och Bulgarien varit föremål för diskussion och debatt. Även Sverige har under kritiserade former avvisat romer till Rumänien. Den omfattande avvisningen av romer till Kosovo har har dock inte fått lika stor uppmärksamhet. Flera EU-länder, inklusive Sverige, avvisar romer till Kosovo trots vetskap om att romerna där riskerar att hamna i djup fattigdom och att utsättas för systematisk diskriminering. Läs mer om de deporterade romernas situation i Tomas Lundins artikel "De skickas tillbaka till ett helvete".

I samband med kosovokriget för drygt tio år sedan anklagades Kosovos romer av den albanska delen av befolkningen för att vara serbvänliga. Ungefär 100.000 romer tvingades fly till olika länder runt om i Europa. Dessa länder skickar nu tillbaka de romska flyktingarna till Kosovo. De sociala klyftorna är mycket stora och sämst är situationen för Kosovos romer. Arbetslösheten bland romerna i Kosovo är nittio procent. Många romer lever i de flyktingläger i norra Kosovo som den provisoriska FN-administrationen lät placera på markområden som senare visade sig vara förgiftade av bly från en närbelägen gruva. Undersökningar som gjorts med stöd av Världshälsoorganisationen WHO har bl.a. bekräftat att barnen i dessa flyktingläger har drabbats av bland annat hämmad fysisk och mental utveckling.

Jag kommer i början av oktober att resa till Mitrovica norr om Pristina i Kosovo för att bl.a. försöka få ta del av de romska flyktingarnas situation i något av de blyförgiftade flyktinglägren Cesmin Lug eller Osterode.

Utställningen "En annan verklighet" som skildrar miljöer och människor i några av världens största slumområden kommer utöver att vara en separat utställning under oktober/november även att ingå i programmet för Världskulturfestivalen 29/10 - 31/10. Arrangörernas beskrivning av världskulturfestivalen 2010; "2010 anordnar Västerås stad och Eskilstuna kommun, för första gången i samverkan, en Världskulturfestival av storslagna mått. Världskulturfestivalen är ett årligt återkommande evenemang där städernas kulturella bredd och mångfald lyfts fram i ljuset. Vår ambition med detta arrangemang är att öppna upp för ökad samverkan över kulturgränserna och visa fram den styrka som mångfalden erbjuder. Med kultur som förenande länk vill vi skapa en mötesplats för alla och göra regionen känd som ett världskulturellt centrum."

Under rubriken "Människor jag mött längs vägen" har jag nu under 1 års tid presenterat ett nytt porträtt på webbplatsen varje vecka. De 53 porträtten är ett urval av några av de många människor som jag hittills mött under mina resor till både när och fjärran. För mig är mötet med människor från andra kulturer med andra förutsättningar och med andra sedvanor ett ovärderligt privilegium som berikar samt ger nödvändig insikt och distans. Att ha mött och fått tagit del av alla dessa människors berättelser har ibland varit vansinnigt roligt, ibland vansinnigt sorgligt och ibland bara vansinnigt och obegripligt. Väldigt ofta har det känts väldigt frustrerande att inte kunna hjälpa människor i nöd och i bland har det varit svårt att se någon rättvisa här i världen. Väldigt ofta har jag upplevt enorm gästvänlighet och givmildhet just i mötet med människor som inget har och som lidit stor nöd. Jag hoppas att du kan ägna lite av din tid åt att reflektera kring några av dessa porträtt och berättelser. Jag kommer även fortsättningsvis att presentera porträtt av människor från skilda miljöer här på webbplatsen.

Under Västerås kulturnatt 18/9 kl 17.00 - 24.00 visar jag utställningen "Kenyansk maasaikultur" på kulturhuset Culturen (Sintervägen 6). Utställningen kommer att hänga kvar t.o.m.  30/9. Enligt arrangörerna är årets kulturnattsprogram "större, roligare och mer varierat än någonsin tidigare. Här ryms allt från gyckleri och eldshower till konstutställningar och konserter av de mest skilda musikslag, dansuppvisningar, workshops och ett myllrande folkliv."

Jag kommer att delta med en bild i konstutställningen "Chopin 200 år". Utställningen är en temautställning och även en jurybedömd konsttävling för verk inspirerade av Chopins musik. Mitt bidrag i utställningen/tävlingen är en bild med titeln "The Funeral March". Bilden är en svart/vit utskrift på canvas i storleken 100 x 150 cm. Utställningen visas under perioden 30/10 - 19/12 på Östra Gymnasiet i Skogås, Huddinge. Under 2011 sänds utställningen vidare till Galleri Atlas Art i Lodz, Polen

Jag har fått tillåtelse att använda musik från Tony Careys senaste album "Stanislaus County Kid" i ett bildspel på temat "Refugees and IDPs". Tony Carey är multiinstrumentalist och en av världens bästa singer songwriter. Tony har gjort mer än 30 egna album och producerat storheter som Joe Cocker och John Mayall, han har dessutom skrivit filmmusik och sound tracks. Jag kommer att använda Tonys musik till ett bildspel som skildrar människor och miljöer i några av världens flyktingläger.

Jag planerar en resa till Mongoliet under hösten. Mongoliet som ligger inklämt mellan Rysslan och Kina är tre gånger så stort som Sverige men här bor bara ungefär 2,7 miljoner människor varav ca en tredjedel av befolkningen lever i huvudstaden Ulaanbaatar. Landet är världens mest glesbefolkade och ett stort antal nomader lever på den mongoliska landsbygden. Förhoppningen är att, under denna vistelse, få leva med någon/några nomadfamiljer under någon vecka och på så vis på nära håll kunna få möjligheten att ta del av de mongoliska nomadernas kultur och vardagliga liv i stäppområdet öster om Ulaanbaatar. Jag hoppas även kunna få ta del av morgonbön i lamaklostret Gandan och förhoppningsvis får jag möjlighet att intervjua och porträttera någon/några av de många munkar som finns där. En ytterligare förhoppning är att under denna vistelse i landet få ta del av de mongoliska gatubarnens situation i Ulaanbaatar.

Under perioden 19/6 - 8/7 kommer utställningen "Kenyansk maasaikultur" att visas på Idala Handelshus på Mörkö, Södertälje. Huvuddelen av de bilder som visas vid denna utställning skildrar olika ceremonier och ritualer inom maasaikulturen. Bl.a. skildras ritualer förknippade med namngivningsceremoni och giftermål. Förutom bilder visas ett stort antal föremål, främst personliga gåvor från de många besöken i området Osinoni i Maasai Mara norr om Serengeti. Vernisage äger rum 19/6 med start kl. 11.00.

Utställningen "Auschwitz och Birkenau" visades nyligen på Culturen i Västerås. Utställningen blev uppmärksammad på flera sätt och är under 2010 extra aktuell då det i år är 65 år sedan lägren befriades. Detta har medfört att denna utställning kommer att visas på ytterligare några platser under året. Under perioden 17/5 - 30/5 visas utställningen på Växhuset i Västerås och under perioden 30/8 - 24/9 visas den på Skinnskattebergs bibliotek samt under perioden 18/10 - 6/11 på biblioteket i Köping. Min förhoppning är att denna utställning ska komma att visas på ytterligare platser under året, detta för att hedra minnet av alla som dog i lägren och hålla denna del av vår historia levande.

Nu är det möjligt att, via webbplatsens webshop, beställa utskrifter av många av de bilder som finns på webbplatsen. Bilderna framställs av ett miljöcertifierat fotolab på Fuji fotopapper i RA-4 process. Bilderna kan beställas i storlekarna 40x50, 50x70cm samt 70x100cm. Alla bilder levereras som omonterade blad. Det är enkelt och tryggt att välja och beställa bilder via webbplatsens webshop. Markera önskad bild i någon av bildkategorierna eller i någon av utställningssamlingarna. Om det är möjligt att beställa en utskrift av en vald bild så visas alternativet "Buy this Photo" vid sidan av bilden. Vissa av bilderna på webbplatsen är av sådan art att de inte erbjuds till försäljning.

De båda syriska städerna Aleppo i norr och Damaskus i söder gör båda anspråk på att vara världens äldsta ännu bebodda städer. Ungefär mitt emellan dessa städer och något Öster ut breder den Syriska öknen ut sig. I detta område lever ett stort antal beduiner. Detta arabiska nomadfolk lever i mångt och mycket på samma sätt som de gjort under flera årtusenden. Under perioden 3/5 - 13/8 kommer utställningen "Beduinliv" att visas på kulturhuset Culturen i Västerås. Bilderna skildrar människor och miljöer i området Alsukary i närheten av oasstaden Palmyra i den syriska öknen.

Under perioden 1/3 - 18/3 deltar jag med några porträttbilder i utställningen "Kvinnoporträtt" på Galleri Lyktan i Skogås, Huddinge. De bilder jag deltar med är kvinnoporträtt från området Osinoni i Maasai mara, Kenya, norr om Serengeti. Bl.a. porträtteras den 16-åriga Noomali när hon lämnar sina föräldrars hydda för att bli Mbeles andra fru, hon välsignas av sin far genom att han spottar mjölk i hennes ansikte. Ett annat aktuellt porträtt är den gamla maasaikvinnan Luken som är Kurarus första fru, Luken är likt alla gamla kvinnor inom den kenyanska maasaikulturen mycket respekterad.   

Från mitt besök i Syrien finns nu ett antal bilder med tillhörande text upplagda på webbplatsen. Människor och miljöer i de palestinska flyktinglägren Neirab och Ein el-Tal finns i bildkategorierna "Flyktingarna i Neirab" och "Ahmad i Ein el-Tal". Bilder, främst av människor i enskildhet, från fredagsbönen i Halabs stora moské återfinns i kategorin "Fredagsbön i Aleppo" och material från ett besök i en av de många väverierna där arbetsmiljön är väldigt undermålig finns i kategorin "Bakry och vävstolarna". Jag tillbringade några dagar i ett beduinläger i öknen i närheten av staden Palmyra, bilder och text från detta mycket intressanta besök finns i kategorin "Beduinerna i Alsukary". Ljudinspelning gjord under fredagsbönen i Aleppos stora moské samt inspelning när beduinen Khaled Sharabi spelar på det traditionella stränginstrumentet Rababa kommer senare att ingå i två olika bildspel.

I Syrien lever över 400 000 palestinska flyktingar. Enligt FN fanns det dessutom över 1,5 miljoner irakiska flyktingar i Syrien 2007. I september 2007 skärptes reglerna och de flesta flyktingarna stoppades vid gränsen. Skälet uppgavs vara att landet inte förmådde ta emot fler irakier. Migrationsverkets generaldirektör Dan Eliasson uppmanade 2009 migrationsmyndigheterna i EU, Kroatien, Turkiet, Makedonien, Island, Norge och Schweiz att snarast agera så att FN:s flyktingkommissariat UNHCR en gång för alla skulle kunna lägga ner överbefolkade flyktingläger i Syrien. Framför allt handlade det om flyktinglägren al-Tanf-, al-Walid- och al-Hol. Jag kommer i början av mars att resa till Aleppo (Halab) i Norra Syrien bl.a. i syfte att försöka få tillstånd att besöka något av flyktinglägren Neirab eller Ein el tal (Hindrat) där tusentals palestinier befinner sig.

Det är i år 65 år sedan det forna tyska dödslägret Auschwitz befriades. Den 27 januari 1945 nådde den sovjetiska armén fram till Auschwitz och kunde därmed befria de fångar som fanns kvar där. Nazisterna hade försökt undanröja bevisen för massmorden i dödslägret men i lägret fanns 7 000 överlevande kvar som kunde vittna om vad som hänt. ”Minnet av deras överlevnad måste leva vidare” var budskapet från Ban Ki-moon, FN:s generalsekreterare, när årsdagen av Auschwitz befrielse högtidlighölls. För att uppmärksamma detta och hedra minnet av alla som dog i lägren kommer jag, under perioden 15/3 - 9/4, att ha en extra utställning på Culturen i Västerås där svartvita fotografier från Auschwitz I och Auschwitz II Birkenau kommer att visas.

Vernisagen på Galleri Lyktan inleddes, efter invigningstal av bl.a. riksdagskandidat Jennifer Lind, med Afrikansk dans till rytmer skapade av tre trumslagare från gruppen Urkraft (se filmklipp). Jag visade bildspel och höll ett föredrag om den Kenyanska maasaikulturen detta som en introduktion till de bilder som jag visar i galleriet t.o.m. 18/2 (se utställningsbilder).

Jag kommer under tiden 13/2 - 18/2 att ställa ut ett tiotal bilder på Galleri Lyktan i Skogås, Huddinge. Bilderna kommer att ingå som en del i kulturföreningen lyktans temautställning om Afrika. Jag kommer att ställa ut bilder som skildrar den Kenyanska maasaikulturen.

Jag kommer under året att ha två utställningar på kulturhuset Culturen i Västerås. Under tiden 17/9 - 30/9 kommer utställningen "Ceremonier och ritualer inom den Kenyanska Maasaikulturen" att visas och under tiden 18/10 - 19/11 kommer utställningen "Bilder från en annan verklighet", med bilder från Nairobis slumområden, att visas. Vid båda utställningarna kommer även berättelserna bakom bilderna att presenteras.

Efter mitt besök i Irakiska Kurdistan kan jag konstatera att jag sällan träffat så gästvänliga, tillmötesgående och hjälpsamma människor som de jag mötte i denna autonoma del av Irak. Jag trodde att det skulle kunna bli svårt att fotografera och ställa frågor till människorna i Kurdistan men jag hade inte kunnat ha mer fel. Oavsett folkgrupp, social status och religiös tillhörighet så var det mycket lätt att få kontakt. Under detta besök i Irakiska Kurdistan har jag träffat gamla kurdiska motståndsmän i små bergsbyar på gränsen till Turkiet, springpojkar, daglönare, ett teknikgeni och många andra människor, alla med intressanta berättelser. Bilder och berättelser från några av dessa möten återfinns i bildkategorierna "Habib i Sharanish", "Yalda i Kani Masi", "Springpojken i Allwa", "Fotogen till Kurdistan", "Daglönare i Erbil" och "Geniet i Ankawa". Jag  kommer inom kort även att lägga upp ett bildspel med bilder av människor i vardagen från staden Erbil.

Jag planerar att i början av januari resa till den kurdiska delen av norra Irak. Kurdistan är ett område i gränslandet mellan Turkiet, Irak och Iran samt, till mindre del, av Syrien och Armenien. Irakiska Kurdistan ligger i norra Irak. Efter Gulfkrigets slut 1991 fick irakiska Kurdistan skydd av FN samt USA och dess allierade. I skydd av flygförbudszonen över norra Irak fann kurderna det utrymme som krävdes för att skapa en autonomi. Den 19 maj 1992 hölls det första valet i kurdisk historia, vilket ledde till att kurderna bildade ett parlament där den lokala regeringen skulle styra, KRG (Kurdistan Regional Government). Jag flyger till staden Erbil vilken räknas som huvudstad i irakiska Kurdistan. Erbil har varit bebodd från omkring år 2200 f.Kr. och räknas till en av världens äldsta ännu bebodda städer. Från Erbil är det ca 10 mil till Iran i öster, ca 10 mil till Turkiet i norr, ca 20 mil till Syrien i väster och ca 30 mil till huvudstaden Bagdad i söder. Under min vistelse i Irak hoppas jag framför allt få möjlighet att ta del av miljöer och människor i någon/några av byarna i bergsområdet mellan Erbil och den iranska gränsen.

Det finns dom som anser att behovet att uttrycka sig förenar graffitin med hällristningar. Andra kallar "tags" våra dagars kalligrafi. Men graffitin har en baksida. Många känner sig kränkta av att det hemtama gaturummet om natten invaderas av de grälla bokstavsformerna. I kategorin "Today´s rock carvings" återfinns ett antal svartvita bilder med motiv från några av Västerås icke officiella utställningsplatser.

Ett år efter operationen då läkarna hade konstaterat att det sår som fanns på ena benet var Malignt melanom hade metastaserna spridit sig till andra delar av kroppen. Läkarna meddelade att livet skulle vara ca åtta veckor till men livet tog slut redan efter sex veckor.... Jag saknar dig Björn. Fyra svartvita bilder återfinns under rubriken "It ended so soon..."

Nu finns fyra nya bildspel upplagda på webbplatsen. Dessa bildspel är baserade på bilder som togs under vistelsen på landsbygden i de forna sovjetrepublikerna Vitryssland och Litauen i början av november. I samtliga bildspel visas bilderna till ljudinspelningar som gjordes vid de aktuella tillfällena. Bildspelen från Litauen är "Catholic Sunday Mass on the lithuanian countryside" som skildrar söndagsmässan i den lilla byn Marcinkonys samt bildspelet "A lifetime on a hill in Kapiniskes" som skildrar den 77-åriga Antosia och hennes hem i byn Kapiniskes utkant där hon levt hela sitt liv. Från Vitryssland utgörs bildspelen av "Widows in Okono willage" som porträtterar de tre kvinnorna Evdokia, Ludmila och Zinaida i byn Okono samt bildspelet "Valentina and Vladimir in Anoshki" som skildrar det strävsamma vitryska paret och deras hemmiljö.

Man kan möta våren i Paris och man kan, som jag just gjort, möta vintern i Minsk. Nyss hemkommen från mitt besök på den vitryska och den litauiska landsbygden finns det många intryck och upplevelser att smälta. Det finns naturligtvis även en hel del bildmaterial och ljudinspelningar att bearbeta och sortera. Livet, mötena med människorna och miljöerna på den vitryska landsbygden i området kring Lepel var mycket intressant och något jag kommer att försöka återvända till under våren 2010. Jag har lagt upp några bilder från, i huvudsak, tre intressanta möten med människor. Bilderna återfinns i kategorierna "Evdokia and friends", "Valentina and Vladimir" och "Slaughtering in Vérabki". Jag kommer inom kort även att lägga upp tre stycken bildspel, med ljud inspelat vid dessa besök, för att ytterligare skildra livet på den vitryska landsbygden. Även livet på den litauiska landsbygden var mycket intressant att ta del av under den sena hösten/tidiga vintern. Jag har lagt upp några bilder som skildrar levnadsöden och miljöer i området kring byn Marcinkonys i gränsområdet till Vitryssland. Dessa bilder återfinns i kategorierna "Antosia in Kapiniskes" och "Sunday Mass in Marcinkonys". Även i detta fall kommer jag inom kort att lägga upp bildspel med ljud inspelat vid mitt besök på den litauiska landsbygden.

Den kenyanska regeringen deklarerade 16 januari i år situationen i landet som katastroftillstånd eftersom tio miljoner kenyaner är drabbade av svält. Nästan en fjärdedel av Kenyas 37 miljoner invånare lever på mindre än en amerikansk dollar om dagen. Över 40 procent av dem är under 15 år. Vart tionde barn dör före sin femte födelsedag, en siffra som är betydligt högre i slumområdena i huvudstaden Nairobi (källa: Rädda Barnens webbplats). De maasaier jag vid flera tillfällen besökt i området Osinoni, Maasai Mara norr om Serengeti och som finns porträtterade här på webbplatsen svälter just nu och deras boskap dör på grund av den rådande torkan. Att köpa 500 kg majsmjöl i Kenya kostar idag ca 2250 kr. Denna mängd majsmjöl kan utgöra föda och förhindra att ca 50 personer svälter varje månad, det kostar med andra ord 45 kr/månad (1 krona och 50 öre per dag) att hjälpa en person att undvika/minska svält. I området bor ca 250 maasaier. Mot bakgrund av detta hoppas jag, med hjälp av insatser från affärskollegor m.fl., kunna hjälpa Mbele, Kuraru, Luken, Keesempe, Lenko, Nonkipa och de andra maasaierna under den tid situationen är akut.

I anslutning till den resa jag kommer att göra till Litauen i början av november med syfte att ta del av människor och miljöer på den Litauiska landsbygden kommer jag även att tillbringa några dagar på den Vitryska landsbygden. Med hjälp från Jesper Wirdén på Travel Logic har jag fått möjlighet att utöka den kommande resan med besök även i Vitryssland. Jag planerar att färdas med bil i NV riktning genom landsbygden från den Vitryska huvudstaden Minsk och över gränsen till Litauen för att sedan flyga hem från Litauens huvudstad Vilnius. Under mitt besök i Vitryssland är min förhoppning att jag ska få möjlighet att övernatta på olika kolchoser på landsbygden. Syftet är som vanligt att få komma lokalbefolkningen så nära som möjligt, få möjlighet att ta del av dessa människors vardag, höra deras berättelser och uppleva deras livsmiljöer. Det auktoritära styret i Vitryssland, isoleringen från omvärlden, den blygsamma ekonomiska utvecklingen och moderniseringen gör att Vitryssland har bevarat mycket av det som präglade Sovjet. Att besöka Vitryssland beskrivs därför ofta som en resa tillbaka till Sovjettiden.

Ett nytt inslag på webbplatsen är dagliga reflektioner under rubriken "Diary". Jag kommer att försöka publicera en personlig reflektion varje dag. Reflektionen kommer att bestå av en bild med lämplig bildrubrik och en kort bildtext. Jag kommer inte att publicera befintligt bildmaterial utan ser det som en stor utmaning i att varje dag försöka finna ett motiv, en situation eller en händelse att reflektera kring. Det kommer med största sannolikhet att bli en hel del "floppar" men förhoppningsvis även någon "flipp" emellanåt. Som i övrigt på webbplatsen gäller även för detta inslag/denna funktion att motivet, berättelsen och i just detta fall även den personliga reflektionen är långt mycket viktigare än de bildtekniskt och estetiskt gängse normerna inom fotografin. Detta lite lättare inslag kommer förhoppningsvis att skapa lite balans till det övrigt lite tyngre materialet på webbplatsen.

Jag kommer i början av november att åka till gränstrakterna mellan Litauen och Vitryssland för att där ta del av livet på den Litauiska landsbygden där många människors vardag fortfarande är genomsyrad av det som naturen kan ge. På vissa delar av den Litauiska landsbyggden finns fortfarande människor som i hög grad lever av självhushållning och brukar jorden med dragdjur och mankraft. Jag kommer under denna vistelse i landet att främst besöka gamla, alltjämt befolkade, kulturbygder i området Dzukijai i Sydöstra Litauen samt i området söder om staden Salcininkai i direkt närhet till den Vitryska gränsen.

I början av juli 2009 dödades drygt 150 personer vid kravaller i staden Ürümqi belägen i Xinjiang-provinsen i nordvästra Kina, gränsande till Afghanistan och Pakistan. En stor del av befolkningen i Xinjiang-provinsen är Uigurer. Uigurerna utgör en av Kinas 56 officiellt erkända etniska grupper. De flesta uigurer är sunnimuslimer och de islamska traditionerna är starka. Jag har sammanställt 30 närgångna svart/vita porträtt av människor från området. Bilderna utgör en del av de många porträttbilder som togs i området år 2006. Bilderna återfinns i bildkategorin Uigurerna i NV Kina.

Jag planerar ett besök på den plats där världshistoriens hittills största kärnkraftolycka inträffade den 26 april 1986. När reaktor 4 vid kärnkraftverket i Tjernobyl, ca 10 mil norr om Kiev i Ukraina, exploderade spreds nästan 9 ton radioaktivt material för vinden. Mängden radioaktivt material som frigjordes vid explosionen motsvarar ca 90 gånger mer än när atombomben över Hiroshima briserade under andra världskriget. Radioaktivt stoft spred sig från reaktor 4 i Tjernobyl i nordlig och västlig riktning och kontaminerade områden i såväl Ukraina som i Ryssland, Polen och den Baltiska regionen. Ca 135.000 människor evakuerades från ett område med 30 kilometers radie från olycksplatsen. Jag planerar även att göra ett besök i Pripyat, en av de städer som är belägen inom den zon som evakuerades. I staden, som idag är helt obebodd, levde ca 50.000 människor innan olyckan.

Nu finns ett nytt bildspel upplagt på webplatsen. Detta bildspel är baserat på bilder som togs i de forna tyska förintelselägren Auschwitz och Birkenau i Polen i månadsskiftet februari/mars 2009. Med Janne Schaffers tillåtelse visas bilderna i bildspelet "Madness of Mankind - Auschwitz" till hans egen tolkning av "Jag vill ha en egen måne" skriven av Ted och Kenneth Gärdestad. Jag rekomenderar alla som inte besökt platserna för dessa vansinniga handlingar att själva göra ett besök, om inte annat så för att hedra alla offer och bidra till att hålla minnet av denna del av vår historia levande. Jag kan varmt rekomendera den som önskar besöka lägren Auschwitz och Birkenau att kontakta Michal Kubica (akutoriserad svensktalande guide vid Auschwitzmuseet i Oswiecim).

Några svartvita bilder från de forna tyska förintelselägren Auschwitz och Birkenau som jag nyligen besökte återfinns nu i bildkategorin Auschwitz - dödens boning. Jag kommer inom kort att publicera ytterligare bilder samt ett bildspel med bilder i sepia från detta besök.

I månadsskiftet februari/mars planeras ett besök i de forna tyska förintelselägren Auschwitz och Auschwitz II-Birkenau i Polen. Här uppskattas ca 1,5 miljoner människor ha mist sina liv under den knappa 5-årsperiod som inleddes den 14 juni 1940 då de första fångarna anlände till Auschwitz och som avslutades den 27 januari 1945 då Röda armén befriade Auschwitz och Auschwitz II-Birkenau.

Nu finns material som är relaterat till ett specifikt projekt eller ett särkilt tema samlat på en gemensam plats under rubriken Projects.

Jag har nu sammanställt bilder, ljud och texter från kenyaresan i november/december 2008 och resultatet finns nu publicerat här på webplatsen. Ett urval av de ca 1600 bilder som togs i syfte att dokumentera ceremonier och ritualer inom den kenyanska maasaikulturen vid denna resa återfinns nu i bildkategorin Maasai Ceremonies. Det finns nu ytterligare fyra texter/artiklar som var och en beskriver de olika ceremonier jag deltog vid under denna resa. Dessutom finns nu ytterligare en text/artikel från mitt besök i Nairobis största slumområde Kibera där jag besökte ett center för HIV-positiva, samtliga texter återfinns här. Under min vistelse hos maasaierna i Osinoni gjordes även en del ljudupptagningar, bl.a. från olika ceremonier. En del av dessa utgör atmosfärsljud i de fyra nya bildspel som var och ett beskriver de olika ceremonier jag deltog vid under denna vistelse, bildspelen återfinns här.

Efter att ha levt tillsammans med de kenyanska maasaierna i Osinoni i 8 dagar samt tillbringat två dagar i Nairobi varav en av dagarna i slumområdet Kibera och slutligen drabbats av konstant hög feber under fem dagar så börjar livet nu sakta återgå till det normala igen. Denna den senaste i raden av besök hos de kenyanska maasaierna i Maasai Mara norr om Serengeti var i många avseenden den mest givande resan till området hittills. Förutom glädjen i att få återse mina vänner i den lilla maasaibyn så resulterade denna vistelse i ett rejält tillskott av både bilder, ljudupptagningar och texter till mitt projekt "Ceremonier och ritualer inom den kenyanska maasaikulturen". Jag hade förmånen att få delta vid inte mindre än sex olika ceremonier vid detta tillfälle. Detta kommer, senare under december, att resultera i fyra nya artiklar och lika många nya bildspel vilka kommer att finnas tillgängliga här på webplatsen. Även mitt besök i slumområdet Kibera kommer att ligga till grund för en artikel och möjligen även ett bildspel. Jag vill även passa på att tacka alla som följt mig på denna resa genom att läsa dagsrapporterna på X-blog. Tack även för blogkommentarer, sms och mail.

Jag återvänder i slutet av november till den lilla maasaibyn Orpopongi på den kenyanska savannen för att återigen träffa Mbele, Luken, Kesembe, Kuraru, Lenko, Kumikumi och de andra byborna. Syftet med resan är att fortsätta dokumentera de kenyanska maasaiernas kultur. Detta blir den fjärde resan det senaste året till Kenya och området Osinoni vid Ololaimutai Gate i Maasai Mara. Min vän maasaien Mbeles första fru har fött deras tredje barn sedan jag var där i juni. Av den anledningen kommer jag att närvara vid namngivningsceremonin (adugoki enkarna). Dessutom kommer jag att närvara vid ytterligare två cereminier, Milk drinking Ceremoni (eokoto ekule) och en manlig omskärelsecermoni (emuratta). Jag känner mig oerhört priviligerad som återigen fått möjligheten att ta del av de kenyanska masaiernas sedvanor och bruk. Jag kommer även att tillbringa några dagar ute på savannen norr om Serengeti för att fotografera det unika djurlivet som finns där. Åter i huvudstaden Nairobi kommer jag även denna gång att besöka slumområdet Kibera. Jag hoppas att återigen få träffa den lilla pojke som var nyfödd vid mitt besök i juni och vars mamma dog dagen efter förlossningen i Aids. Jag hoppas även få återse Rehema Nafula en av de ca 500 000 Aids-/HIVpossitiva människorna i området som även bär på tuberkulos, en kvinna som saknar allt men ändå valt att kämpa för att människorna i området ska få ett drägligare liv.

Två distinkta smällar med två sekunders mellanrum bryter tystnaden i Upplandsskogarna nordost om Tärnsjö. Det är fredag i första älgjaktsveckan och Buckarby jaktlag har skjutit ytterligare en älg, kvoten av vuxna djur är därmed uppnådd - jakten är över. Syftet med bilderna från årets älgjakt har inte varit att ytterligare dokumentera grönklädda älgjägare med rött band i hatten som samlats runt en eld med kaffekopp i handen. Jag har istället försökt fånga bilder som speglar verkligheten efter att skottet har avlossats och själva jakten är över. Ett urval av dessa bilder finns samlade i kategorin/under rubriken Jakten är över.

Jag har åter varit i trakterna kring Ockelbo och Åmot på jakt med kamera efter brunbjörn. Syftet var att försöka fotografera brunbjörn i vilt tillstånd innan de går i ide. Tyvärr var det ingen björn som visade sig under dygnets ljusa timmar från fotogömslet i hälsingeskogarna. Däremot kom det in flera Sparvhökar i området under de tidiga morgontimmarna så i brist på björn blev det istället fågelfotografering.

En serie svartvita bilder av kenyanska ansiktsmasker i trä finns nu upplagda på webplatsen. Maskerna kommer från olika delar av Kenya och representerar olika stammar/folkgrupper.

I syfte att dokumentera den kenyanska Maasaikulturen har ytterligare ett bildspel producerats. Detta bildspel visar "Enkiama", bröllop inom den kenyanska maasaikulturen. Bildspelet är baserat på bilder tagna i området Osinoni när min vän Mbele tog/fick sin andra fru Noomali 16 år i juni 2008. Sedan tidigare har Mbele frun Nasha 21 år. Bilderna visas till sång och atmosfärsljud inspelat under ceremonien.

Nu finns två nya bildspel upplagda på webplatsen. Dessa bildspel är baserade på bilder tagna vid besök i Nairobis två största slumområden Kibera och Mathare i juni 2008. Bildspelet "Kibera - Poverty, Starvation and HIV" visar bilder från ett av världens största slumområden där de sanitära problemen är enorma, där både HIV och tuberkulos är mycket vanligt förekommande och där de flesta svälter i varierande grad. Dessa bilder visas till musik av Joe Satriani. Bildspelet "IDPs - Internaly Deplaced Persons" visar bilder från den tältförläggning som uppförts för de människor som i början av 2008 fördrevs ut ur slumområdet Mathare. Även dessa bilder visas till musik av Joe Satriani.

Många möten med människor från olika kulturer och som alltid många intryck är resultatet av den senaste Kenyaresan. Att få närvara och dokumentera när min vän maasaien Mbele tog/fick sin andra fru var en upplevelse utöver det vanliga. Jag är väldigt hedrad och tacksam för att jag återigen har fått tagit del av de kenyanska maasaiernas kultur i byn Orpopongi. Bilder och ljudupptagningar från olika delar av denna ceremoni kommer att sättas samman till ytterligare ett bildspel. På min jakt med kameran efter savannens stora kattdjur hade jag denna gång turen att få studera leopard på nära håll liksom en stor grupp lejon bestående av hela 14 individer. De sista dagarna på resan tillbringades bl.a i Nairobis två största slumområden Mathare och Kibera. Även dessa besök kommer att resultera i nya bildspel under juli. Min ansökan att få besöka Kamiti Maximum Security Prison avslogs 21/6 av den Kenyanska regeringen mot bakgrund av att media tidigare i år bidragit till negativ publicitet av förhållandena på fängelset. Valda delar av denna resa finns sammanfattade i följande separata dokument: Sammanfattning, Enkiama, Sammanfattning, Kibera, Sammanfattning, Mathare.

Jag undersöker möjligheten att, under min vistelse i Kenya de kommande veckorna, få tillstånd att besöka det ökända fängelset Kamiti Maximum security Prison i utkanten av Nairobi.

Jag kommer under perioden 20080616 - 20080625 återigen att befinna mig i Kenya. Under denna resa kommer jag att ytterligare dokumentera de kenyanska maasaiernas kultur samt fortsätta min jakt med kameran efter den kenyanska savannens djurliv. Jag kommer dessutom att besöka de två största slumområdena i Nairobi. Med på denna resa är min sambo Ewa.

Kibera, ett av världens största slumområden. - Jag kommer under denna resa att besöka Nairobis slumområde  Kibera . Området är afrikas största och världens näst största slumområde . Här lever 1 miljon människor på ett område som är mindre än 3 kvadrat kilometer. Fler än 50% av dessa människor är under 15 år och ca 20% bär på HIV/Aids. Människorna i området är extremt fattiga och de flesta lever på under en halv dollar/dag (ca 3 kr). Jag planerar att under vistelsen i området göra ett besök på ett barnhem för HIV/aidssjuka barn.

Åter till Mathare. - Jag återvänder under denna resa till Nairobis äldsta slumområde Mathare. Som vid mitt besök i området i mars 2008 (se bildspel) kommer jag även denna gång att eskorteras av personal ur säkerhetsstyrkan SGB Unit. Min förhoppning är att jag under detta besök i området ska få möjlighet att återse George Ngugi som jag träffade i mars. George är talesman för de nödställda i den tältcamp som byggdes upp av internationella hjälporganisationer i början av 2008 som ett resultat av de våldsamma oroligheter som prsidentvalet gav upphov till.

Bröllop i Maasai Mara - Det är med blandade känslor jag avböjt att vara bestman när min vän, den kenyanske maasaien, Mbele nu ska ta/få sin andra fru. Att vara bestman på ett maasaibröllop innebär många åtaganden och är något helt annat än motsvarande hedersuppdrag vid ett svenskt bröllop. I största samförstånd med Mbele, hans familj och den blivande fruns familj kommer jag nu att lägga allt fokus på att dokumentera förberedelser och ceremonier istället för att vara en del av händelsen.

Nu finns fyra nya bildspel upplagda på webplatsen. Dessa bildspel är baserade på bilder tagna 2007 och 2008 i området Osinoni i Masai Mara, Kenya. De första två av dessa bildspel visar några av de människor som lever och verkar i området, bilderna speglar både vardag och fest. Det tredje bildspelet är baserat på bilder tagna när den blivande bruden Nonkipa lämnar sina föräldrars by dagen innan bröllopet för att vandra till den blivande makens hydda i en annan by. Vandringen är långsam och hon vandrar över savannen med nedböjt huvud. Hon vet att hon inte kommer att få återvända till sin hemby under de kommande två åren som seden bjuder. Det fjärde bildspelet är baserat på bilder då männen slaktar och styckar en ko och ett får i bushen samt tillreder och äter köttet och dricker blodet. Män äter inte kött i kvinnors närvaro inom Maasaikulturen därför sker slakt och tillredning utanför byn i skydd av bushen där även måltiden äger rum. Solen står i senit, det är 35 grader varmt, luften är fylld av flugor och lukten av rått kött och tarminnehåll från djurkropparna blandas med den stickande röken från de många små eldar som tänts upp för att tillreda måltiden.

Veckoslutet har tillbringats i ett fotogömsle i södra Hälsingland. Att fotografera brunbjörn i frihet är ingen enkel uppgift. Efter 15 timmars väntan dök det slutligen upp en björn ca 80 meter från gömslet. Björnen rörde sig snabbt bland träden och möjligheten till fotografering var begränsad till någon sekund - jag fick en (1) bild. Jag hoppas kunna återvända till gömslet och få möjligheten till ytterligare bilder inom kort.

I mitten av juni återvänder jag till Maasailand, till byn Orpopongi på den kenyanska savannen norr om Serengeti. Denna gång kommer jag att dokumentera ytterligare ett maasaibröllop då min vän Mbele ska ta/få sin andra fru. Priset han fått betala för denna fru är sju kor. Det är ett ganska högt pris och det beror på att den blivande frun kommer från mycket fattiga förhållanden i en annan klan. Utöver detta är min avsikt att även denna gång ta mig in i Nairobis stora slumområde Mathare för att ytterligare dokumentera människornas situation i området.

Den som är intresserad av att fotografera medeltida arkitektur ska bege sig till den estniska huvudstaden. Tallinns gamla stadsdel är sedan 1997 upptagen på UNESCOs världsarvslista och staden är en av de bäst bevarade medeltida städerna i Europa med tidstypisk arkitektur från 1000-talet till 1400-talet i så gott som ursprungligt skick. Staden var en berömd och stark mittpunkt i Östersjöregionen genom sitt medlemskap i handelsorganisationen Hansan något som mycket minner om i stadens gamla kvarter.

Nu finns en Guestbook på webplatsen. Säg vad du tycker, lämna kommentarer och ge tips genom att skriva i gästboken. Kom ihåg att det du skriver kan läsas av alla som besöker webplatsen.

Jag har fått tillstånd av Joe Satrianis manager Mick Brigden att använda musik från Joe Satrianis album "Surfing With The Alien" i mina bildspel. Satriani är en världsgitarrist som har förmågan att förmedla både stämmning och känsla med sin musik. Jag kommer framförallt att använda Satrianis musik i kommande bildspel från afrikanska slumoråden.

Arbete pågår med att förbättra skärpa mm på de bilder som finns på webplatsen. Arbetet tar sin lilla tid men resultatet blir bättre och jämnare bildkvalitet.

Jag har nu varit hemma i Sverige i en månad sedan mitt förra besök i Kenya. Det har tagit en hel del tid att gå igenom de ca 1500 bilder som togs under kenyaresan i mars. Valda delar av bildmaterialet återfinns nu på webplatsen, en del som fristående bilder och andra sammansatta till bildspel. Intrycken från Mathares slumområde har naturligtvis etsat sig fast på näthinnan och besöket hos de unga maasaikrigarna är även det ett minne för livet. Ytterligare fyra bildspel kommer under maj att produceras av bildmaterial och inspelat ljud från området Osinoni i Maasai Mara. Bildspelen, som alla kommer att visa bilder från maasaiernas vardag, kommer naturligtvis att läggas upp på webplatsen.

Jag ska i början av maj under några dygn försöka fotografera brunbjörn i vilt tillstånd från ett gömsle i Hälsingland.

Jag kommer under perioden 20080321 - 20080328 återigen att tillbringa tid i den lilla maasaibyn Orpopongia i Maasai Mara norr om Serengeti, på gränsen mellan Kenya och Tanzania. Denna gång är huvudsyftet att dokumentera/besöka den Camp där maasaikrigarna lever under de 2-5 år som de gör sin "krigstjänstgöring". Detta är ytterligare ett steg i min strävan/önskan att dokumentera sedvanor inom den kenyanska maasaikulturen. Mot bakgrund av det allmänna säkerhetsläget i landet just nu kommer jag denna gång inte att nyttja det allmänna vägnätet utan istället flyga in i området och landa på savannen några kilometer väster om området Osinoni.

I ett av världens mest isolerade djungelområden på Borneo lever kvarstoden av de tidigare fruktade huvudjägarna "Lundayeh warriors". Jag undersöker möjligheterna att under några veckor få följa dessa människor och ta del av dess kultur

Jag har, av min maasaivän Mbele, blivit inbjuden att delta vid en ceremoni under sommaren 2008 för att fira att han då ska ta/få sin andra fru. Ceremonin kommer att äga rum i området Osinoni i Masai Mara, Kenya. Under denna resa kommer ett stort fokus att läggas på att spela in ljud (atmosfärsljud, sånger och tal) i syfte att kunna skapa dokumentära bildspel. Förhoppningsvis kommer min sambo Ewa att följa med på denna resa

Jag planerar att, under våren 2008, hålla ett föredrag och visa bilder från mina möten med de kenyanska maasaierna i byn Orpopongia, Masai Mara.

Jag planerar en fotoutställning under försommaren 2008. Utställningen kommer att visa en del av de bilder jag tagit under mina resor de senaste åren till Östafrika. Utställningen kommer att visa bilder på canvasduk med motiv främst från kenyansk och tanzansk maasaikultur men även motiv från högalpina miljöer på Mt Kenya och Kilimanjaro. Utställningen kommer att ske i samarbete med Atelje Eggeborns och Expert Metrohuset i Västerås.

Tyvärr tvingades jag avbryta min Kenyaresa redan den 3/1 pga det rådande säkerhetsläget i landet.